Nicks & Guddes blogg

Rastplatsen vid Gällarpesjön är numer välbesökt av oss, sammanlagt tre nätter har vi sovit där. Första gången var påskhelgen i minusgrader. Denna gång åkte vi direkt dit på kvällen, satte upp tältet i regn, lagade misslyckad omelett, åt och gick och lade oss. Målet för helgen var sträckan Gällarpesjön – Grimmared och för att kunna njuta så mycket som möjligt bestämde vi oss för att dela upp den på två dagar. Vädret artade sig, bilen placerades på mitten och vi gick till Grimmared på några timmar. Vi var framme i god tid för att hinna med bussen. Jämte Gällarpesjön ligger Stora Neten och på andra sidan ligger Nösslinge Kyrka med kanske Sveriges vackraste gravutsikt. Där hoppade vi av bussen, fotade den fina kyrkan och och passade på att gå på toa. Väl framme vid Gällarpesjön grillade vi korv, gjorde pinnbröd och hade allmänt mysigt. Nästa dag vandrade vi iväg norrut i strålande solsken. Det som jag trodde var en mosse vid Jutatorp strax söder om där vi hade ställt bilen, visade sig vara en sommarstugeby med fantastisk utsikt, tänk vad tokigt man kan läsa en karta. När vi kom hem och jag studerade kartan lite till upptäckte jag att vi hade kunnat bo strax utanför Grimmared hos Morgan och Helén på Gårdakrik någon av dessa tre nätter!

Den här kringelikrokavägen tog vi oss fram och tillbaka på vid tre tillfällen, först själva med bil, här vandrandes och nästa dag skjutsade av Helge. Bilen hämtades och parkerades, vi blev avsläppta strax utanför Veddige.

Först mot Åkulla.

Av någon anledning påminner mig bilden på grävskopan om den tätt växande granplanteringen som fick oss att vända och ta landsvägen till Åkulla. Där passerade vi ett nyckelfärdigt hus.

Utsikten skiftar, vanligtvis ser det ut som ovan men här nedan ser vi en installation av den kraschade Dödsstjärnan, i en galax långt, långt borta.

Såhär nöjd och belåten blir Gudde när hon får elda! I bakgrunden ser ni Dranstugan och vårt fina tält.

Vandringen på och längs med en ås där våra rop ekade fick oss på gott humör. Här gjorde vi ett sent lunchstopp vid rastplatsen där bordet består av ett gammalt kvarnhjul och stolarna av lackade stubbar. Bilen stod vid kyrkan i Grimmared inte särskilt långt därifrån.

Vi gav oss iväg fredag morgon – i regn och rusk. På eftermiddagen skulle det vara uppehåll, regna på kvällen och bli klart (och kallt) under natten. Efter viss tvekan bestämde vi oss för att gå tre kilometer på fredagen och åtta på lördagen. Väderprognosen höll och vi lyckades pricka in vår korta vandring utan regn.

När vi kom fram till lägerplatsen var vi lite kaffesugna och Niclas plockade fram spritköket, det tredje vi är på nu, upplevlat till brännare som går på gas, dvs mycket snabbare och framför allt så sotar det ingenting. Jag försökte tända en brasa i regnet eftersom vi skulle grilla korv lite senare. Det gick sådär, men med Niclas hjälp att göra stickor gick det bra. Så upptäckte han att han hade köpt fel gas till brännaren… inget kaffe, inget pulvermos till korven… inget kaffe nästa morgon!!! Niclas var nog redo att ringa Joakim och ge upp, men vi löste problemet.

Det var jag som hade önskat att få vakna i skogen på min födelsedag och den önskan uppfylldes med besked. Tack vare sovsäckar som klarar minus fem, ett tältljus och mys i de ihopkopplade sovsäckarna sov vi gott och varmt. Utan rätt sorts gas var det bara att gå upp och sätta igång att elda direkt på morgonen i frosten.

Kaffekitteln var inte alls lika ren och fin som på bilden när vi hade kokat vatten till pulvermos, nyponsoppa och kaffe. På vandringen mot bilen blev det många korta fikastopp men ingen lunch. Det var inga problem att hålla värmen så länge vi gick, men vinden var kall och vid ett tillfälle kom det något flygande i luften. Vi trodde det var pollensäsongen som hade börjat, men nej, det var snö. När jag gick där med både klut och mössa för att hålla värmen funderade jag på att plocka fram den brända kaffekitteln och ta en gren från skogen som en kvast att åka på. Det var ju Påskafton!

Upp, upp, uppför gick det på vår vandring. När vi var nästan framme fick vi syn på bilen där den stod parkerad vid en sjö. Då gällde det bara att ta sig nerför backen.