RSS

2012-06-24 16:27

Hållplats Nösslinge kyrka

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

Hållplats Nösslinge Kyrka

Rastplatsen vid Gällarpesjön är numer välbesökt av oss, sammanlagt tre nätter har vi sovit där. Första gången var påskhelgen i minusgrader. Denna gång åkte vi direkt dit på kvällen, satte upp tältet i regn, lagade misslyckad omelett, åt och gick och lade oss. Målet för helgen var sträckan Gällarpesjön – Grimmared och för att kunna njuta så mycket som möjligt bestämde vi oss för att dela upp den på två dagar. Vädret artade sig, bilen placerades på mitten och vi gick till Grimmared på några timmar. Vi var framme i god tid för att hinna med bussen. Jämte Gällarpesjön ligger Stora Neten och på andra sidan ligger Nösslinge Kyrka IMG_1336med kanske Sveriges vackraste gravutsikt. Där hoppade vi av bussen, fotade den fina kyrkan och och passade på att gå på toa. Väl framme vid Gällarpesjön grillade vi korv, gjorde pinnbröd och hade allmänt mysigt. Nästa dag vandrade vi iväg norrut i strålande solsken. Det som jag trodde var en mosse vid Jutatorp strax söder om där vi hade ställt bilen, visade sig vara en sommarstugeby med fantastisk utsikt, tänk vad tokigt man kan läsa en karta. När vi kom hem och jag studerade kartan lite till upptäckte jag att vi hade kunnat bo strax utanför Grimmared hos Morgan och Helén på Gårdakrik någon av dessa tre nätter!

 

IMG_1334
Niclas redo för vandring
IMG_1352IMG_1343

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


2012-06-06 14:28

Mot Åkulla och Grimmared!

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

 

IMG_1296

Den här kringelikrokavägen tog vi oss fram och tillbaka på vid tre tillfällen, först själva med bil, här vandrandes och nästa dag skjutsade av Helge. Bilen hämtades och parkerades, vi blev avsläppta strax utanför Veddige.

Först mot Åkulla.

   IMG_1299

 

 

 

Av någon anledning påminner mig bilden på grävskopan om den tätt växande granplanteringen som fick oss att vända och ta landsvägen till Åkulla. Där passerade vi ett nyckelfärdigt hus.

IMG_1301

IMG_1308

Utsikten skiftar, vanligtvis ser det ut som ovan men här nedan ser vi en installation av den kraschade Dödsstjärnan, i en galax långt, långt borta.IMG_1306

IMG_1316

 

 

 

 

Såhär nöjd och belåten blir Gudde när hon får elda! I bakgrunden ser ni Dranstugan och vårt fina tält.

 

 

IMG_1326

Vandringen på och längs med en ås där våra rop ekade fick oss på gott humör. Här gjorde vi ett sent lunchstopp vid rastplatsen där bordet består av ett gammalt kvarnhjul och stolarna av lackade stubbar. Bilen stod vid kyrkan i Grimmared inte särskilt långt därifrån.


2012-04-09 20:59

Påskvandring

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

IMG_1245Vi gav oss iväg fredag morgon – i regn och rusk. På eftermiddagen skulle det vara uppehåll, regna på kvällen och bli klart (och kallt) under natten. Efter viss tvekan bestämde vi oss för att gå tre kilometer på fredagen och åtta på lördagen. Väderprognosen höll och vi lyckades pricka in vår korta vandring utan regn.

IMG_1249

När vi kom fram till lägerplatsen var vi lite kaffesugna och Niclas plockade fram spritköket, det tredje vi är på nu, upplevlat till brännare som går på gas, dvs mycket snabbare och framför allt så sotar det ingenting. Jag försökte tända en brasa i regnet eftersom vi skulle grilla korv lite senare. Det gick sådär, men med Niclas hjälp att göra stickor gick det bra. Så upptäckte han att han hade köpt fel gas till brännaren… inget kaffe, inget pulvermos till korven… inget kaffe nästa morgon!!! Niclas var nog redo att ringa Joakim och ge upp, men vi löste problemet.IMG_1252

 

IMG_1260

Det var jag som hade önskat att få vakna i skogen på min födelsedag och den önskan uppfylldes med besked. Tack vare sovsäckar som klarar minus fem, ett tältljus och mys i de ihopkopplade sovsäckarna sov vi gott och varmt. Utan rätt sorts gas var det bara att gå upp och sätta igång att elda direkt på morgonen i frosten.

 

 

 

IMG_1263

Kaffekitteln var inte alls lika ren och fin som på bilden när vi hade kokat vatten till pulvermos, nyponsoppa och kaffe. På vandringen mot bilen blev det många korta fikastopp men ingen lunch. Det var inga problem att hålla värmen så länge vi gick, men vinden var kall och vid ett tillfälle kom det något flygande i luften. Vi trodde det var pollensäsongen som hade börjat, men nej, det var snö. När jag gick där med både klut och mössa för att hålla värmen funderade jag på att plocka fram den brända kaffekitteln och ta en gren från skogen som en kvast att åka på. Det var ju Påskafton!

Upp, upp, uppför gick det på vår vandring. När vi var nästan framme fick vi syn på bilen där den stod parkerad vid en sjö. Då gällde det bara att ta sig nerför backen.


2009-07-20 10:07

En dagstur på Hallandsleden

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

 

S6301041

Vi startade från Abborasjön strax norr om Knäred, Bollaltebygget var vårt mål. Vi hade spritköket med så att vi kunde laga lunch. Senare pausade vi igen, fällde upp bordet och satte oss i de sköna plaststolarna. Kommentar någon?

 

S6301046

                                                       S6301043S6301044

 S6301045


2008-08-31 18:37

Söndagsvandring från Knäred till Abborrasjön i bilder

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

Krokån brusar fram

Det dånar ordentligt, ingen risk att man går vilse med Krokån som följeslagare.

Först såg vi en och undrade vad det var, sedan såg vi flera stycken. Måste vara för tipsrundor.

Möte på stigen!


2008-08-24 22:25

Söndagsvandring

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

Vi packade utrustningen för en dagstur och tog bilen till Knäred. Denna gång valde vi faktiskt att vända på färdriktningen och gick från Knäred uppför backen till rastplatsen i Västralt. Det var en fin dag men ganska blött och brant på vissa ställen i skogen. Tur att de har lagt ut brädor och stockar med ribbor tvärs över, annars hade vi nog inte kunnat ta oss fram. Vi hade tänkt gå samma väg tillbaka men jag var mycket tveksam. Nej, jag ville absolut inte gå nedför de där stockarna, det fick bli bilvägen nedför backen. Uppe på kullen innan rastplatsen hittade vi blåbär! Det var så att jag ångrade att jag bestämt hade sagt ifrån att jag ville gå bilvägen tillbaka. Det hade ju varit perfekt att plocka lite att ta med hem och göra en blåbärspaj! Nåväl vi får väl se hur vi ska göra, menade Niclas och noterade fundersamt att där fanns en skylt som det stod skyddad biotop på. Vi visste inte vad det betydde, men det såg ut som att den skyddade biotopen var på andra sidan skylten från blåbären sett.

Totalt sett blev det mer pausande än promenerande, men det var så skönt att sitta i solen vid vindskyddet och Niclas lagade god mat! Efter maten gjorde han kaffe och jag gick iväg för att se om jag kunde hitta fler blåbär. Men intill vindskyddet var det förstås rensat. Jag läste igenom andra vandrares utvärderingspapper och skrev om våra vandringar. Kul och framför allt intressant eftersom jag sitter i Kultur- och fritidsnämnden. När det var dags att gå tillbaka gick vi först tillbaka till skylten skyddad biotop så jag fick plocka lite blåbär och sedan gick vi ändå bilvägen nerför backen tillbaka till bilen.

Det visade sig att skyddad biotop innebär ett särskilt skydd för en bit naturmark, men det är helt ok att plocka bären. Man kan ju knappast hindra skogens djur från att äta dem!

Här ska det plockas!Här ska det plockas!


2008-08-01 12:10

Vandring Våxtorp – Ekegården – Västralt

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

Fina hästbilder blir det när man vandrar i Halland.
Fina hästbilder blir det när man vandrar i Halland.

Vi hade tänkt att åka buss till Knäred och gå hem, med två övernattningar, men det kändes fel att vända på färdriktningen så vi kollade busstiderna igen och bestämde oss för att gå till Ekegården en kväll (ca 5 km), sova där och sedan gå till badplatsen vid Timmershult, ta lång paus där och gå vidare till Västralt sen eftermiddag/kväll, sova där och sedan gå in till Knäred nästa dag. Ev skulle vi hinna med att bada på Flammabadet innan bussen gick hem på eftermiddagen.

Den korta vandringen på välkända vägar och stigar till Ekegården gick bra, trots den tunga packningen på våra ryggar. Niclas bar på ganska många liter vatten och jag bar matväskan. Tältet hade han tänkt lämna hemma men jag ville ha det med som en trygghetssak. Om vi inte orkade gå så långt som vi hade tänkt så kunde vi sova i tältet och fortsätta nästa dag. En hel del av packningens tyngd försvann redan innan den långa vandringen på onsdagen eftersom vi åt kvällsmat och frukost vid Ekegården.

Den första biten var ju bekant och vi höll ett bra tempo. Lite jobbigt bara med alla hundar som skäller ilsket när man är så hundrädd som jag faktiskt är. Visst, man ska prata snällt med dem och gärna hälsa men när hundarna vid ridhuset gick under staketet och stod i diket och skällde blev jag arg och sa bestämt ifrån – Stanna där! Inte för att jag tror att de skulle ha gått längre men det kändes inte bra att se dem utanför staketet.

När vi kom in i skogen igen på andra sidan bilvägen hade vi fikapaus som blev alldeles för lång. Precis när vi skulle gå vidare träffade vi en annan vandrare som kom norrifrån. En kort trevlig pratstund måste man ju kosta på sig. Sedan blev det en ganska tuff vandring genom skogen och när vi kom ut till Kassabygget var vi riktigt trötta och i behov av en ny lång paus och å mat i magen. Jag ville inte pausa precis där vid fårhagen så vi gick en liten bit vidare och pausade på en liten väg nedanför en sommarstuga en liten stund. Niclas var orolig för att vi hade gjort av med nästan allt vatten, det gick åt mycket till att bara dricka i sommarhettan. Om vi bara kunde ta oss till Svenshult så skulle vi säkert kunna fylla på vattenflaskorna där. Det gick mycket fortare framåt när vi gick utmed bilvägen men det var ändå för långt till Svenshult. Vi hälsade på folk utmed vägen och när vi såg en man som byggde på sitt garage frågade vi om vi fick fylla på våra vattenflaskor.
Hej
Hej
Varmt att gå idag
Ja, du har inte lite vatten? Frågade Niclas
Lite vatten har jag inte, men gott om det! Sa mannen. Han fick flaskorna och gick in, vi stod kvar på gräsmattan utanför. Så fick vi veta att det var kanske det bästa vattnet vi kunde få, från en källa inte alls långt från huset och renat med eget reningsverk. Niclas lastade vattnet på sin packåsna och vi gick bara en liten bit uppför vägen, sedan rakt in i skogen och pausade i två timmar! Niclas lagade makaroner, sojakorv och tomatsås på spritköket och jag hittade en ställning mellan en stor sten och en förhöjning i marken där jag kunde ligga ner och titta rakt upp mot himlen. En vacker bild!

Man måste vila sig för att orka!
Man måste vila sig för att orka!

Vandringen över Hult gick ganska snabbt och Niclas tyckte att han kunde se vattnet mellan träden eller i horisonten flera gånger. Vet du vad det är, frågade jag. EN HÄGRING! Sa vi i mun på varandra. Jag var säker på att vi inte skulle kunna gå hela vägen till Västralt även om vi fick en ordentlig paus igen. Tiden skulle helt enkelt inte räcka till. Skönt att vi hade tältet med oss.

Så småningom sa jag att nu är det ingen hägring längre och jag såg verkligen fram emot ett dopp i sjön. Jag hade sett på en annan karta att där skulle finnas en badplats och när vi gick över vägbron såg vi att det t o m fanns en brygga. Badplatsen var liten och där var ganska mycket folk, när vi hade gått runt om och precis skulle gå ner mot bryggan såg vi skylten PRIVAT. Vilken enorm besvikelse! Vi gick förbi och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen, här skulle vi ju ha en lång paus! Vi gick vidare mot Vippentorpet och jag menade att det måste ju finnas en till badplats där. På hitta.se-kartan hade det sett ut som att det fanns en badplats som liksom hörde till Vippentorpets trädgård. Men Vippentorpet ligger mycket längre från vattnet på andra sidan vägen mot Timmershult. Först gick vi förbi den lilla vägen upp till det gamla torpet, men konstaterade att vi inte ville gå hela vägen till badplatsen i Härliga Hjörnered. Sedan sa jag att jag vill åtminstone gå upp och titta på Vippentorpet, även om där inte är någon verksamhet så måste man ju få gå dit och titta! Så det gjorde vi och där blev det en ta av skorna-paus och så tittade vi på kartan. Där fanns telefonnummer till olika övernattningsmöjligheter och Niclas lyckades till slut få tag på en Micke som kunde lova oss att få sätta upp tältet vid Timmershults raststuga. Dit skulle vi ju i vilket fall som helst och hämta mer vatten. O vad underbart det var att komma fram dit och få gå på en riktig toalett!!! Lite senare kom Micke dit och vi betalade för att få sätta upp tältet och använda dusch och toa. Det var mycket skönare och mysigare att sova i tältet än i vindskydd. Varmare och inga smådjur som kröp omkring.

Nästa dag kom vi iväg väldigt sent och det var mycket varmt. Det började dåligt och sen blev det nog inte riktigt bra förrän vi hade kommit hem och satt på en filt i skuggan i trädgården och åt pizza. En väl fungerande strategi för att inte ”kollapsa” efter vandringen.

Strax bakom/vid sidan om Viltbutiken skulle man ta sig in i kohagen och gå genom den en bit. Det var extremt jobbigt att ta sig fram, kändes som att man skulle vricka fötterna hela tiden. Dessutom gick vi fel och vandrade runt ett extra långt varv i hagen innan vi insåg att vi skulle ta raka vägen ut till den svartmarkerade stigen och gå tillbaka mot leden. Om vi bara hade tittat i kartan när vi hade tagit oss ner för slänten i kohagen så hade vi sett att markeringarna som ledde oss åt höger var felaktiga. Nerför backen i kohagen, över vattendraget och sedan vänster går leden enligt kartan. Efter detta höll vi inte pauserna som vi skulle och det gick nog ganska trögt genom skogen. Dessutom hade vi hela tiden känslan av att nu är vi snart där och så var vi inte riktigt det, utan det var hela tiden en liten bit till. När vi hade gått uppför den tuffa backen vid höjden på 145,7 meter var vi helt säkra på att här ungefär ligger rastplatsen i Västralt, men det var förstås en bit till…


2008-07-29 9:36

Vandring Koarp – hem till Våxtorp

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

Niclas i lingonskogenNiclas i lingonskogen

Vi packade, tog bilen och åkte till Koarp. Där sov vi i vindskydd och gick hem till Våxtorp nästa dag. Vi hade diskuterat detta med att gå in ryggsäckarna och jag hade bestämt vägrat att promenera omkring med en massa tung packning och sedan inte få sova ute, så vi vände på det hela. Vi hade ju kunnat lämna allt utom färdkost i bilen men det fick bli en liten prövning då det mesta av utrustningen bars hem på våra ryggar. Med beräkningar utifrån det vi gått tidigare trodde vi att vi skulle vara hemma till middagsdags, därav hade vi bara mellanmålsmat med oss.

Första halvan var jag lyrisk, jag tyckte att det hade varit fantastiskt att sova i vindskydd och där gick vi med packning på ryggen. Wow, nu gör vi det som vi har pratat så mycket om att vi ska göra!
Spritköket var ju med eftersom vi åt frukost i Koarp innan vi gick, så vi fick i oss lite varma koppen efter ett par timmars vandring. Pausen var behaglig i skuggan av träden i det gamla istidslandskapet, men den blev längre än vad vi hade tänkt oss och lite senare när vi korsade 24:an och kom ut i solen blev det mycket varmt. Det var en häftig känsla att komma fram till stället där vi hade fikat med bullar och saft en tidigare promenaddag och sedan var det som om jag bara gick ner i varv. Så nu är vi ju snart hemma tänkte jag och slappnade av fullständigt. Dumt att vi inte pausade där en kort stund innan vi gick vidare, men det kändes ju som att vi var färdiga. Nja, det tog ytterligare nån timme innan vi var hemma och jag var både trött och hungrig. Efter att ha sovit i två timmar på eftermiddagen gick jag upp och sa till Niclas; tydligen var jag för trött för att kunna äta, tur att jag inte samtidigt var för hungrig för att kunna sova! Det är inte bra att kollapsa så där, måste hitta ett sätt att förhindra det till nästa gång! Såhär ser det ut emellanåt. Stigen är täckt av grenar så man måste hela tiden se var man sätter fötterna. Svårt att ta sig fram!


2008-06-02 22:14

Vandringsberättelsens början

Posta till Twitter Posta till Facebook Filed under: Vandring | gudde

Fikastund vid den gamla kvarnen

Promenad med Centerkvinnorna i Våxtorp från kvarnen vid Ekegården ut till vägen mellan Hishult och Laholm, där vände vi och gick tillbaka. Det tog ca en och en halv timme.

Första utmaningen
Jag och Niclas bestämde oss för att starta på samma ställe och gå söderut i ca en och en halv timme och sedan vända och gå tillbaka. Sagt och gjort, vi kom till skogen sydväst om Beateberg där grusvägen mellan åkrarna svänger flera gånger med 90 grader. Där pausade vi med saft och bullar. Vägen tillbaka gick faktiskt lite snabbare, men jag mådde inte så bra sista halvtimmen. När vi kom hem duschade jag och gick till sängs redan halv åtta och sov hela natten. Niclas reagerade tvärt om, han var helt uppe i varv och somnade inte förrän vid halv två.

Jag blev trots allt inte helt avskräckt så efter detta införskaffade vi riktigt fina (och dyra) vandringsskor. De lyckades vi gå in genom att gå träningsslingan i Våxtorp några gånger, den sista gången tog vi två varv.

Efter besök hos släktingarna i Everöd, Skåne hamnade vi traditionsenligt på shoppingbesök i Hässleholm. Där köpte vi en rejäl (tycker jag iaf) ryggsäck till mig, coola självuppblåsande liggunderlag och sovsäckar som knappt tar någon plats alls. Niclas hade tidigare köpt ett lågbudgettält på ICA Maxi och lånat en stor ryggsäck av kusin Thobbe.
Sådär! Nu är det allvar!


Annonser

Copyright © Niclas Pettersson 2017 | Theme design Niclas Petterssson | Powerd by Wordpress